Provläs valda avsnitt om...


Den frivola leken
Provläs om sex

Han vaknade först nästa dag, när solstrålarna silade in i rummet genom persiennerna. Där, vid sidan om honom låg kvinnan han älskade och smekte honom. Hon strök sakta över hans kind med sin mjuka, lätta hand. Precis som hon gjort nere på stranden. De mörka ögonen, som följde handens rörelser, hade en okysk glans av kärlek, ömhet och begär. När hon märkte att han vaknat smög hon sig tätt intill honom. Hennes varma mjuka kropp väckte minnet av den snabba ritten på stranden. Hans lust vaknade. Hon märkte det och viskade fnittrande:

”hi hi, blir du alltid sån här när jag kramar dig?”

”Jag antar det” svarade han.

”Vill du?” Frågade hon med kättja i rösten.

”Jaa,” svarade han halvkvävt.

Hon log ömt och rullade över på rygg och viskade lockande:

”kom då, men vi får va tysta. Det får inte höras ett knäpp”.

Hon fångade in honom i sina armar. Fingrarna gled över hans ansikte, in i hans hår i små kärleksfulla smekningar. Hon log sitt varma, förtrollande leende och drog honom ner till sig medan hon med låg, sensuell röst viskade:

”den här morgonen är makterna på min sida. Tag dig i akt Mick. Jag använder min magi. Det finns trolldom i luften”.

Men han lyssnade inte till hennes varning. Hon smekte och kysste honom som om detta var sista gången. Stillsamt älskade de, långsamt och länge. De gav sig hän åt varandra. Han hade inte tidigare sett att hennes hud var så mörk, och hon hade aldrig givit sig så hämningslöst åt honom. Tyst, men hungrigt tog hon emot honom, och det bara ökade hans åtrå. Det kändes annorlunda. Inte främmande, men nykommet på något sätt. Så här hade hon aldrig älskat tidigare. Den här morgonen var verkligen magisk. Hon var gudomlig... Besatt hon trolldomskraft?

Inte heller när begäret steg och blev till kättja hade de någon brådska. Han drack hennes sprudlande kärleks sötma som hon passionerat skänkte honom, och hon tog emot hans lidelsefulla dyrkan. Vällustigt och lekfullt vilade de i den långsamma rytmens vågrörelser. Deras kroppar förenades i en sinnlig njutning och tillbedjan i en stund av fullkomlig lycka. Solstrimmorna, som silade in mellan persiennerna, strödde sitt skimmer över hennes hud, spred stjärnglans åt hennes hår och tände en flamma i hennes leende ögon. Han kunde inte se sig mätt på hennes lättjefulla ansikte. Det härliga håret som föll fritt över kudden. Den ljuvliga kroppen som spände sig upp för att möta honom. Nu tillhörde hon honom och han henne. Han skulle följa med henne vart hon ville, så om hon ledde honom ner i helvetets eld. Hon blundade och pressade huvudet bakåt mot kudden. Hon nådde höjdpunkten på en lång, ljuvlig våg som långsamt rest sig och fört henne upp till oanad höjd och nu bröts i en vild bränning. Ingenting han någonsin upplevt var skönare än detta ögonblick när hon, eldig av lust och åtrå, skälvande tog emot honom. Han slog armarna om henne, tryckte sina läppar mot hennes. Med armarna om varandra förlorade de sig i den störtande vågens dån. Vattenmassorna sköljde över dem och drog ner dem i djupet. Omslingrade och kippande efter luft kämpade de sig upp till ytan.

Med armbågen stödd mot huvudkudden och huvudet vilande i handen låg han kvar i sängen och såg efter henne och beundrade hennes formfulländade kropp där hon helt naken, med gungande höfter och sinnliga steg gick ut ur rummet. Hennes rörelser var så sensuella så han blev rusig av att blott se henne gå...


Får ej kopieras. Publiceringsrätten tillhör Alf Andersson. © Alf Andersson Bildskaparen Förlag