Provläs valda avsnitt om...

Lustans arena
Provläs om jazz

På natten bjöd Festivalen på en avgiftsfri jamsession på Hamnmagasinet där de flesta banden var närvarande och medverkade.

Linn, Linda och Mick gick dit. De var trötta men Linda och Linn ville gärna gå på den föreställningen, de tyckte att det verkade intressant och de hade aldrig lyssnat till något sådant tidigare.

När de kom dit var festen i full gång. Linda och Linn blev överraskade av den informella stämningen och de drogs med i den musikaliska yran. Mick var mera återhållsam.

Det var ingen fast konstellation med orkester utan någon musiker började spela och andra hoppade in och spelade och kompade. Bandmedlemmarna avlöste varandra under hela natten.

En jamsession brukar vara en föreställning med många överraskningar. Och denna nattens musikaliska utsvävningar skulle inte bli något undantag från regeln. Ingen skulle gå besviken från kalaset.

Allteftersom timmarna flöt och stopen tömdes blev musiken mer otyglad och improvisationerna allt vildare. Frampå småtimmarna framfördes oblygt en och annan ekivok travestering på låtar som Kom i min famn eller Flickan i Havanna för att inte nämna de båda oförglömliga Jungman Jansson och Jungfrun på Jungfrusund.

Både Linda och Linn log. De kände igen melodierna men gillade inte uppsluppenheten i de skabrösa texterna. Ska sanningen fram så var skaldekonsten ganska enkel med diverse nödrim för att få till det i de grovkorniga texterna. Alla skrattade och kände sig upphetsade när det sjöngs om Jungfrun på Jungfrusund som reste till tandläkaren i sta’n för att få hålet uppborrat. Det var ju att gå över ån för att hämta vatten enär drängen på gården kunde gjort det lika bra. Metaforerna var inte klockrena, men de gick hem, och den kvinnliga delen av publiken tycktes inte generade av slippriga omskrivningar såsom ”ett skott i råttan” eller ”ett stick i pälsen” helt i avsaknad av känsla och lyrik...

Linn, Linda och Mick tog lite nattvickning och lämnade det glada gänget i Hamnmagasinet innan natten var slut. Det var ingen bra uppföljning på deras egen stämningsfulla konsert i Folkets Hus.

”En jamsession,” sa Linda, ”kunde vi gått på efter dansen i gårkväll. Men i kväll kändes det inte rätt. Det gav inget.”

När de kom till hotellrummet frampå småtimmarna var de trötta. Deras konsert och publik hade givit mycket, men de hade också gett. Nu kände de sig helt tomma.